"Det svåra är inte att hitta någon att älska, utan att älska den man har."

Hej!
 
"Det svåra är inte att hitta någon att älska, utan att älska den man har."
 
Ett av mina favoritcitat. Sen får det ju inte gå till överdrift heller såklart.
Aldrig bra om man är i en destruktiv relation. Men som jag skrev i det här
inlägget så behöver kärlek värme och omtanke för att frodas. Men det jag
helt enkelt menar är att uppskatta det man har, medan man har det. Innan
det är för sent. Samt inte ge upp för lätt när det gäller en relation, utan att
man verkligen försökt allt som går innan det är försent. Förhoppningsvis
upptäcker man problemen innan dom är så grava att dom inte går att lösa.
Det viktigaste i en relation, oavsett vilken, är kommunikation. 
 
Jag tror på äktenskapet. Jag tror att det finns verktyg för att få en
relation att hållas levande och lycklig ett helt liv. Så länge båda är
villiga att kämpa för relationen så är ingenting omöjligt. Och har vi
lyckats hålla ihop så här länge vid såhär ung ålder vad är det då som
säger att vi inte klarar 60år till?
 
Men jag tror också på skilsmässa. Har två personer kommit fram 
till att dom inte kan leva med varandra längre. Dom kan inte ens
vara i samma rum utan att bråka, och dom har försökt i alldeles 
för många år att få det att fungera utan resultat. Då är det bra att 
det finns. Det är ju aldrig lätt, men det finns även s k "lyckliga"
skilsmässor. Där föräldrarna mår bättre av att inte vara under samma
tak, och har lättare att umgås som familj efter skilsmässan än innan.
 
 
 
 
Däremot tror jag inte på omgifte. För min egen del. Andra får göra precis
som dom vill men jag tror inte på 2a och 3e äktenskap. Man gifter sig med
en person. Man skaffar barn med den man är gift med. Jag tror inte på
omgifte eller skaffa barn med olika pappor. Om jag nu skulle skilja mig efter
jag varit gift och skaffat barn skulle jag inte leva som nucka resten av mitt liv.
Jag skulle kunna ha en pojkvän som efter en lång tid skulle kunna bli en sambo.
Om han inte har nå egna barn så får han nöja mig med mina. Annars får vi
kombinera våra två familjer. Inte för att jag tror att jag kommer skilja mig.
(Säger hon självsäkert innan hon ens gått ner för altaret)
 
Men faktum är att det är lätt att "tycka" hur det borde vara i ens eget och andras liv.
Särskilt när man är ung. Man vet inte vad som faktiskt händer när ingen ser på. 
Eller så har man varit för ung och naiv när man fått informationen så då har man bara
sett på det från barnens perspektiv och inte reflekterat över att det kanske
fanns anledningar 
till att föräldern hanterade skilsmässan på ett visst sätt. 
Det är bara de två det faktiskt gäller som vet vad som händer bakom stängda dörrar.
 
Hur som helst. Det är allt jag har att skriva om ämnet idag..
 
Ha en fin dag.
 
/Yrsa
 
 
 
  

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0