yrsasevighet.blogg.se

 

På senaste tiden har jag funderat extra mycket på relationer.
Vad som får dem att fungera och inte. Min teori är tillit, ärlighet
och partnerskap. Detta handlar egentligen om alla typer av
relationer men särskilt när man lever tillsammans med någon
i en romantisk relation, man eller kvinna spelar ingen roll.
Min poäng är att i en romantisk relation så sliter man på
varandra på ett helt annat sätt än vad man gör med sina
vänner. Av dessa anledningar;


The most important things in a ( especially romantic) relationship
that I think is honesty, trust & partnership.

I'm not an expert in love or relationships so what I'm writing 
in this post is just my own thoughts in the matter based on
my experiences. I don't belive my self to be a God telling you
how to live or anything. All I'm saying is this is what I have learned
from life so far. Take it or leave it. That's up to you. Every one's got
a different view on life that's the way it is. This is a few of mine. 




1. Oftast bor man inte ihop med sina vänner men
man förväntas göra det med sin partner.

2. Det är ett val man gör varje dag att fortsätta kämpa och
fortsätta älska varandra. Det är inget som bara händer.

Med sin partner ska det finnas tid till hushållssysslor, jobb/studier
(ev.stress över ekonomi? eller när man ska gifta sig/skaffa barn/
vem som gör disken etc.) Och samtidigt ska man vara så lyckliga och kära.
Detta oavsett om man varit ihop i 6månader eller 15år. Är det rimligt? 

When you are living with somebody you love there is
never just smoth sailing all the time.

There are bills who needs to be paid and sometimes lack of money,
there is the question about who is doing this and that when it comes
to chores around the house. And at the same time the couple is trying to
sync their work schedule to be able to spend some quality time together
to keep being the happy couple that's so in love. It's not easy.

It's important that both parties are dedicated to make the relationship
work no matter what and not let it slip through their fingers when
they meet the first bump in the road. Because what will happend
later on when something really hard comes along?

3. Med sin partner ska man ge och ta. Med sin partner turas man om att ta

hand om varandra när man är sjuk, i det ekonomiska, när det gäller markservicen
& barnen, ja allt. En relation ska inte vara ett jobb där maten ska stå på bordet klockan
sex och kläderna och skorna är strukna & putsade när det är dags att lämna hemmet. 

                                                                                            


3. It's all about teamwork and give &                                                                                                             take with your partner.

That's why it's called a partnership right? 

Some people don't get that. Their job is to be a spouse.
Have the food on the table a certain time,
iron the shirt,keep the house clean while
the spouse get off watch TV.

In a partnership you're suppose to take
turns in taking care of eachother!!

 

 

 

 

 

Familjen är viktig. Som bollplank, socialt skyddsnät.
Men vad är det då man kallar familj? Vissa kallar bara

människor familj som har en biologisk koppling. Föräldrar,

syskon,fastrar, morbröder etc. Men inte deras respektive.
Andra säger familj angående allt. Ja men det är mina kusiner. 

som min 'auntie & uncle'. Då kan det vara svårt att hålla reda

på vad som är biologisk familj och vad som är social familj.

 

Inte för att det bör ha nån betydelse för familj är ju familj.

Det är ett band man skapar, men i vår tråkiga svenska kultur

så är det ovanligt att man kallar någon farbror som inte är ens

pappas bror. Det är ovanligt att man ens använder såna
benämningar. Till skillnad mot andra kulturer anser vi att det
är viktigare på ett annat sätt att ha en korrekt benämning upplever jag.

Jag vet egentligen inte vad jag svamlar om nu. Jag hade en startpunkt,
men vet inte hur jag ska avsluta..Det är sent och jag har druckit ett glas
rött eller två. 

 

Så jag bollar över frågan till er istället. 

Vissa tror att en relation är bra eller
dålig beroende på hur mycket respektive

par bråkar. Jag ser det inte så. Det handlar

inte om hur ofta man bråkar om en relation

är bra eller inte. Det handlar om hur man löser

konflikterna. Om man löser det på en gång efter

båda parter har lugnat ner sig och kan då prata

ut om saken på ett konstruktivt sätt eller om man

flyr från problemen och ignorerar den andra parten

i flera dagar efter konflikten. Spelar på skuldkänslor

och förtryckt ilska. Det här är bara två tydliga exempel

på hur en konflikt kan hanteras det finns ju tusen.

Men ni förstår min poäng. 

 

När jag gick gymnasiet var det en tjej som gick

i min skola som berättade att hon hade varit tillsammans

med sin kille i 3år och dom skulle förlova sig och dom

hade aldrig bråkat. Min första tanke var att båda eller

en av parterna i relationen inte vågade vara sig själv.

 

För är man avslappnad i en relation då vågar man säga

till när det är nåt fel utan att vara rädd för hur den andra

personen reagerar. Jag tror att det är bättre att ha lite

småtjafs här å där än att hålla inne med allt man stör

sig på i vardagen så att glaset rinner över till slut å 

det blir en explosion. Man vet inte längre vad man är

förbannad på i slutändan, man vet bara att man är pissed off.
Därför är det viktigt att inte låta det gå så långt.

 

Det är viktigt att kunna kommunicera, respekt
ha tillit & slappna av samt känna trygghet i en relation.
Det är dessa nyckelord jag anser viktigast.

Sen måste man ju såklart kunna skratta och åtrå varandra.
Fortfarande ha kvar (lek)lusten. Det är minst lika viktigt.
Men det är kombination av nyckelorden jag nämnde och skratten och lusten
man delar med en person som utgör ett vinnande koncept.
Hittar du det tillsammans med någon så slarva inte bort det!
För då har du någonting bra. Då är det vad jag skulle
kalla för riktig kärlek ♥. 

 

 

 

 

 

 

skrivet av: Yrsa (mig)

 

 

 

Att vara ett Vi-par. Jag har blivit uppmärksammad

på det syndromet nyligen. Jag bor med två grabbar.

Min sambo och hans bästa kompis. Kompisen frågar

"Ska jag köpa hem nåt?" Nån av oss svarar "Nä vi
behöver inget" Eller inför större inköp alltid ringa och

rådfråga har vi råd med den här tröjan? Jag och min

sambo är ett typiskt vi-par på alla sätt som går. Vi
tänker inte längre oss själva som solo. Vi är ett par.

Därmed inte sagt att vi inte har egna liv för det har vi. 
Men jag är allergisk när folk säger att vi har växt ihop.
Vi har växt tillsammans, utvecklats tillsammans. Det 
betyder inte att vi växt ihop. Suck. Fast å andra sidan,
vi är det vi är. Och vad man än kallar vår relation så är
den ju inte negativ. Den ger ju ljus, glädje, värme
och kärlek till oss. Så egentligen, vad spelar det för
roll vad man kallar det?? Titta vilket sött par här nedan ♥

 

 

Hej kära läsare!

 

 

Måste bara säga tack till min fina vän
T som har designat hela den här bloggen
åt mig. All kärlek till dig gumman. ♥

 

sett på det från barnens perspektiv och inte reflekterat över att det kanske
fanns anledningar till att föräldern hanterade skilsmässan på ett visst sätt. 

Det är bara de två det faktiskt gäller som vet vad som händer bakom stängda dörrar.

Vi planerar alltså att gifta oss 20april 2017. 

På vår 15årsdag. Vi hade tänkt göra det
tidigare men ekonomin har inte riktigt räckt till. 

Så vi tänkte vänta till dess så behöver vi inte tänka 

efter så mycket hur länge vi varit ihop vs. gifta.

Och anledningen att vi gifter oss på vår årsdag är

för att vi inte orkar ha två dagar att komma ihåg. =)

 

Så här funderar jag på att inbjudningskorten ska se ut. 

 

Jag må vara tossig som tänker på inbjudningskort över 3år
innan bröllopet men inbjudan är ju viktig. Och 3år är inte så

lång tid. Inbjudan sätter ju tonen till vilken typ av tillställning

det kommer bli. Ja jag vet kyrka är felstavat. Det kommer det

såklart inte vara på den riktiga. Men det här är ju bara en prototyp.

Sen gifter man sig bara en gång och det är för livet, det är tanken iaf.

Så om man då vill fira det med världens fest då får man väl göra det.

 

Folk säger ja men det handlar ju inte om bröllopet, det handlar ju om

att leva i ett äktenskap. Det vet jag. Jag lever redan i ett äktenskap.

- Dom juridiska fördelarna. Vi har bott ihop i över 5år. Vi har varit tillsammans

i över ett decennium. Vi har delad ekonomi. Vi gör ingen skillnad på

hans och mina pengar. Allt är vårt. Vi finns där för varandra i vått och torrt.

Vi ser på varandra som man och hustru. Så efter 15år av kärlek är en fantastisk

bröllopsdag inget konstigt att fira med de man håller närmast hjärtat.